Utläst: Syskonmakaren av Lisa Jewell.I Storbritannien verkar det finnas en lag om att barn som blivit till genom insemination har rätt att skicka in sina uppgifter till ett register och på så sätt hitta sina halvsyskon. Det är i alla fall utgångspunkten i boken.
Man får möta Lydia (före detta goth-tjej med hund, nu rik uppfinnare), Robyn som säljer tröjor och pluggar till läkare och Dean som just blivit pappa, fast han inte vet om han vill. Deras gemensamma nämnare är deras gemensamma pappa. Som de aldrig har träffat. Vissa av dem vet inte ens att han finns.
Boken vecklar sig vidare om hur de här personerna lever och funderar över om de ska ta kontakt, eller inte. (Givetvis tar de kontakt, vad skulle det annars bli för story?) Det är sorgligt och fint i en bra blandning. Ibland lite väl sentimentalt, men det är på nåt konstigt sätt okej eftersom den utspelas i London. Känslan den lämnade efter sig är att syskon är fint det. Tänkte mycket på hur mycket jag tycker om mina syskon. (Hej syskon! Ni är sjukt bra. På alla vis.)
En rolig sak är att en av karaktärerna tänker på sitt liv utifrån vilket omslag det skulle vara på boken om hennes liv:
”Robyns liv hade blivit en roman. En sådan där roman som har skor på framsidan. [-] Om hennes liv var en roman så gjorde hon nu filmen av boken. För säkerhets skull, antog hon. Om allt skulle gå fel. För i böcker med skor på framsidan så var det alltid något som gick fel. Flicka träffar pojke. Flicka blir kär i pojke. Det uppstår ett dumt missförstånd och pojke och flicka gör slut. [-] Och när det gjorde det så förstod hon att hon inte längre levde i en bok med skor på framsidan, utan i en roman med ett suddigt foto på omslaget och en titel med bara ett ord.”
En bra bok till hängmattan/stranden/regniga dagen. Man vill inte ta en paus.
Betyg: 4
Titel: Syskonmakaren
Författare: Lisa Jewell
Översättning: Christina Stalby
Förlag: Printz Publishing (2011)
Hittas t.ex. här: Bokus, Adlibris
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar