30 september 2012

Lockande jag-är-på-bokmässan-rubriker

Har man inte hängt på Bokmässan i helgen har man eventuellt hängt en del på bokbloggar.nu. En del. Rubriker som jag klickade på direkt:

Bokmässan lördag: bäst och sämst
(Åhh vad jag vill veta vad som var sämst på den där mässan där jag inte är)

Lenin is watching you
(Är han också där?)

Optimera din bokmässa
(Tipz tipz jag älskar tipz)

Hysteriskt fullt på lördagens bokmässa
(Tänk så gott om plats jag har här hemma. Kan svänga med armarna hur lätt som helst. Och har egen toalett. Vilken fröjd.)

Vanliga hederliga rubriker som Bokmässan eller det lite mer specifika Bokmässan 2012 skapade onekligen inte lika mycket hjärtklappning. Även om jag klickade på allt. Allt.

Elias Canetti – Den räddade tungan

Vilken oväntad höjdare! Omslaget tycktes vid min första anblick ytterst anskrämligt, men nu i efterhand har jag omvärderat allt och anser att det ger en mycket bra sammanfattning av bokens stämning. Den är: svartvit film, barn med hatt och gamla europeiska städer. Damer med handskar och så går man på föredrag om olika saker. Donau fryser på och man måste skjuta vargar när man åker över med släden.

Boken utspelas från hans första minne när han är två år till var han är när han är sexton. 1905–1921. Och det finns en fortsättning! Ska. Definitivt. Läsas.

Jag gillar hur han skriver. Det är en slags torr sarkastisk stil på texten och han rannsakar både sig själv och andra. Han skriver om när han upptäckte att han var en outhärdlig besserwisser i klassen. Han skriver om sin stora svartsjuka om någon eller något höll på att ta modern ifrån honom. Det känns som en ärlig uppväxtbeskrivning.

Men den är också rolig på ett diskret sätt. Ett stycke handlar till exempel om hur viktigt det är att kunna språk, det kan ju rädda livet på en person. Och så illustreras detta med en liten berättelse. Han lyckas också med att berätta saker och ting så att rätt ålder kommer fram. Han stora skräcker när han är fem. Hans ilska när han är åtta. Hans upptäckande av omvärlden, och b ö c k e r n a.

En stor del av boken handlar om hans relation till sin mor. Hon fick ta över alla initiativ när hon blev änka vid 26 års ålder. Och vilka initiativ. Hon reser med barnen, de bor i olika länder och lär sig massor av språk. De flyttar från och till Wien, de läser och diskuterar. Det förekommer massor av referenser till det han läser. För hans dröm är att bli diktare, det finaste man kan vara. Och det gick ju bra!

Den som vill läsa en självbiografi kan med fördel prova den här. Eventuellt var den lite seg att komma in i, men sen. Fröjd.
Fakta
Elias Canetti, Storbritannien (född i Bulgarien), fick priset 1981 ”för ett författarskap präglat av vid utblick, idérikedom och konstnärlig kraft”.

29 september 2012

Nu har jag valt!

Har nominerat tre böcker till nästa bokcirkelträff.
Ingen ångest denna gång. Jag bara valde. De tre kandidaterna är:


Tema H eller Tema Siri blev en blandning.

28 september 2012

Läget #79

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
79

Antal lästa författare:
77

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,97

Svar: Nej-suck-och-stöööön. (Trots att jag tillbringat varje ledig stund med Canetti är den inte klar, och inget annat heller. Fast jag gillar den verkligen och är i hemlighet lite glad över att jag fortfarande har bok kvar att läsa.)

Bilden-i-repris:

27 september 2012

Istället för bokmässan: Bokmassan

Istället för bokmässan kommer helgen ägnas åt bokmassan.
Resesällskapet-ännu-utan-nytt-namn ska på spelfestival hela helgen och vad passar då bättre än att passa på att antisocialisera sig hemma, ev. sprida ut att jag också är på spelkonvent, ladda ur mobilen, avstå från datorn, bunkra upp med ätbara saker och sedan: Läsa skiten ur den här bokmassan som ständigt ökar enligt principen en klar–låna två nya.
(Dock bra princip.)
Hur firar du bokmässehelgen?


Bokmässa utan prickar, det nordiska temat till trots.

26 september 2012

Det är dags nu

Idag har jag varit på kurs.
Med flyg.
Bortsett från det miljöovänliga i detta hafsiga flängande turochretur på en dag så får man Mycket Lästid=bra sak. Under funderingen över vilken bok jag skulle ta med (den häääär eller den häääär) yttrade sig resesällskapet (som nog egentligen borde få ett annat namn ehuru han inte alltid följer med på alla resor):

– Var nu duktig och ta en Nobelpristagare. Så du kommer upp i 1,02 nån gång.
– Va?
– Ja. Det är dags nu.

Då vet jag det.
(Och att jag uppenbarligen har nått fram till minst en person med det här 1,02 som dessa evinnerliga lägesrapporter hela tiden visar att jag inte når upp till. Kan man kalla det för genomslagskraft och ha det i sitt CV?)


Hann tyvärr inte läsa klart. Men chokladsaken var (HELT GALET) god.

25 september 2012

Idag hann jag även öppna boken

Frukosttid är bra lästid.


Och man måste täcka hela mackan med ost.

24 september 2012

Några favoriter

Efter 75 % kan några bäst-så-här-långt-tips verkligen vara på sin plats. Här är, utan inbördes ordning, ett gäng från favoriterna.


Flugornas Herre av William Golding. Handlar om hur en grupp med barn utvecklas efter att deras plan kraschat och de hamnar utan vuxna på en öde ö. Har man läst denna kan man referera till Snäckan om man ska turas om att prata. Jag tyckte att boken var intressant, spännande och läskig på många sätt.

Förmöget folk (Forsytesagan del 1) av John Galsworthy handlar om familjen Forsyte, som är en välbärgad Londonsläkt med smak för hammelsadel. Boken utspelar sig någon gång i slutet på 1800-talet (?) och den ger en mycket ironisk bild av saker och ting. I centrum finns en och annan kärleksaffär, både till människor och till pengar. Jag vill gärna läsa fortsättningen.


Älskarinnorna av Elfriede Jelinek handlar (ibland) om hur livet utvecklar sig för unga kvinnor i en liten stad där det finns väldigt få möjligheter att leva utan att allt är MISÄR. Den skulle kunna handla om massor av ställen och den är nog väldigt irriterande om man inte anser att makt och kön är två faktorer som faktiskt kan påverka varandra.


En dag i Ivan Denisovitjs liv av Aleksandr Solzjenitsyn är en kort men kärnfull berättelse om en dag i ett sovjetiskt straffläger. Den är briljant tycker jag. Genom att visa en dag får man se ett helt liv. Man lär sig även lite om cement. Jag tyckte mycket om huvudpersonen och hejade verkligen på honom, och det gjorde kanske att boken blev ännu mer omtyckbar.


Sagan om den okända ön är en kort novell-saga av José Saramago. Den var väldigt fin! Den handlar om vad som händer i kungariket när en person kommer och vill ha en karta till den okända ön. Dialogerna är skrivna på ett speciellt sätt. Saramagos böcker vill jag läsa fler av=bra betyg!


En av 4-poängarna kom också med. Buddenbrooks av Thomas Mann är en gigantisk chokladtårta med dubbla lager glasyr. Och en lång släkthistoria fylld med kärlek, äktenskap, död, pengar!!!, hus, intriger, affärer, konstiga typer och stackars barn. Ju mer jag tänker på den ju mer tycker jag att den är värd en 5:a i betyg.






Har du någon favorit?

Frukost med Canetti


Morgon.

22 september 2012

75 % av projektet. Så här ligger det till.

Det verkar helt omöjligt att komma över 1 bok per vecka i genomsnitt.
Men så här bra har det faktiskt gått ändå: 77 lästa Nobelpristagare. Yey!
Nu gäller det att 1) hålla ihop det här ända till slutet och 2) låta bli secondhandpockethyllor. (Hittade de här Sookie Stackhouse billigbilligt och köpte del ett och två. Helt plötsligt är de i min hand och inte pristagaren för dagen? Hur går sånt till?)
Nåväl, här är staplar och cirklar! Lyx och flärd!







Slutsatser

  1. Ingenting drastiskt har hänt sedan senaste statistiken. Det har ökat lite här och där.
  2. Poängen normalfördelningskurvar sig mer och mer. (Läs: jag blir snålare med betygen ju längre det går.)
  3. Det är galet många europeer som fått detta pris. Är ju jämförelsevis redan klar med Australien.
  4. HUR GÖR MAN för att byta färg på enskilda tårtbitar i ett tårtdiagram? (Läs: jag sliter mitt hår och bankar saker i bordet och hatar olika dåliga skrivprogram på datorer som inte är till för statistikvisning men låtsats att de är det och sen är sämst.)

Mer gammal statistik
Finns här. Klicketiklick!

Länkar till recensioner från ett visst årtionde
1900-talet (5 st), 1910-talet (4 st), 1920-talet (7 st), 1930-talet (7 st), 1940-talet (3 st), 1950-talet (7 st), 1960-talet (5 st), 1970-talet (11 st), 1980-talet (7 st), 1990-talet (9 st), 2000-talet (10 st) och 2010-talet (2 st).

21 september 2012

Läget #78

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
78 =75 % av projektet! Mer statistik is comin' up.

Antal lästa författare:
77

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,99

Svar: Nej. (Men jag har en bra känsla inför den här helgen. Också.)

Bilden!



Gao Xingjian – Fyra dramer

Mitt undermedvetna har idag sett till att jag inte kan lämna några fler citat än det här:

Mannen och kvinnan slutar skratta. Munken vandrar fram till scenens högra sida, vänder ryggen mot publiken, sätter sig med korslagda ben och bankar på en träfisk.

För hur det nu gick till så råkade jag idag lämna igen Fyra dramer tillsammans med de andra böckerna i påsen. Och eftersom man lämnar igen i en återlämningsautomat som rullar iväg böckerna på band ner i avlägsna lådor kan man ju omöjligt få tillbaka dem. Helt omöjligt är det. Oj vad synd att jag blev av med boken. Men träfiskcitatet hade jag redan skrivit ner, så det blir vi aldrig av med.

Nope, det här var inte alls en bok för mig. De fyra dramerna består av monologer, dialoger och munkar som balanserar ägg på pinnar. I ena stunden lever folk och i nästa stund hugger de huvudet av varandra, men fortsätter ändå älta och prata tvärs över varandras huvuden. Jag misstänker därför att alla som klagar på att Nobelpriset bara går till obegripliga och svåra, konstiga böcker enbart har läst den här. 

Jag har plågläst mig igenom den här boken. Tyckte att den var jättejättetråkig. Sedan står jag mycket frågande till påståendet att Gao är specialist på att beskriva kvinnans psyke, som förordet proklamerar. Jag identifierar mig som kvinna men inte alls med hans kvinnogestalter i boken. Men men, kanske har jag inget psyke.

Andras intryck
Paperback lover har också läst dessa dramer, annars verkar det bland bokbloggare vara mer vanligt att ha läst Andarnas berg, En ensam människas bibel eller När jag köpte ett spinnspö åt farfar. Å vad jag avundas de som gjort det valet istället.
Fakta
Gao Xingjian, Frankrike (född i Kina) fick priset 2000 ”för ett verk av universell giltighet, bitter insikt och språklig sinnrikhet, som öppnat nya vägar för kinesisk romankonst och dramatik”.

20 september 2012

Saker man kan göra när man är förkyld, 2

Fortfarande förkyld men ute i världen igen. Dock inte på en häst, fast det är torsdag. Eventuellt är det bra att orka gå i trappor, och liknande ändå rätt lugna aktiviteter, innan man ger sig på galopp och stopp.

Som tröst kan man då som förkyld titta lite på den nya Surf-bloggen som drivs av ett gäng unga damer från stallet. Sjukt fin! Klick! (Även icke-förkylda kan med fördel klicka dit.)

(Som tröst har jag även fått höra om en som nös sig till ett diskbråck, så det kunde ju ha varit värre.)


En reprisbild på Orlic och hans pytteben. 


19 september 2012

Saker man kan göra när man är förkyld

Man kan beundra sin nya löparjacka,
(som aldrig är använd än på grund av förkylning).
Särskilt beundrar jag de här tumhållarna
som jag antar sitter där för att
jackan tror att jag är så sjukt snabb
att ärmarna åker bak om inte tumhållaren finns.
En jacka med inbyggd pepp. Fint.


Självförtroendejackan, kan man kalla den.

18 september 2012

Min tur igen

Det är dags.
Jag ska välja tre böcker att rösta om på nästa bokcirkel.
Hittills har vi tyckt bäst om Niceville och Främlingen i huset om jag inte minns fel.
Corpus delicti fick nog den största sågningen,
och Konsten att tala med en änkling hade vi delade uppfattningar om. Men mest positiva.
Just nu är jag inne på att välja böcker som börjar på H, eller såna som har något med en Siri att göra på olika sätt.
Andra tips?


Bilder från adlibris.com

17 september 2012

Roger Martin du Gard – Släkten Thibault 1, Den grå skrivboken

Jag har läst del ett i den åtta delar långa historien om släkten Thibault. Det är en ganska kort bok (167 sidor ungefär, lagom för en förkylning) och när den slutar har inte mycket hunnit hända. Tycker att författaren kunde ha slagit ihop böckerna två och två för att inte slösa så mycket på pärmar och för att folk inte ska bli så avskräckta av att det är åtta stycken.

Handlingen i korthet: Två skolkamrater har rymt efter att en grå skrivbok där de skriver att de älskar varandra upphittats. Eftersom de inte har några pengar, kontakter eller smarta planer hittas de snabbt och återförenas med respektive familj.

Jag fattar inte: älskar de varandra som vänner eller som kärlekspartners? Är det därför som det är THE HORROR och man inte får låta pressen få nys om skandalen? (Båda är pojkar.) Eller är det att de har rymt? Eller båda?

Familjen Thibault skyller allt på den andra pojken, Daniel. (Han är ju för övrigt PROTESTANT och bara en sån sak vittnar ju om vilken förkastlig karaktär han har.) Men egentligen är det tvärt om, Jacques Thibault är den som hittat på att de ska rymma. Jacques är för övrigt mycket intresserad av poesi och har Sully Prudhomme (!!!) som en favorit.

Många av karaktärerna i boken känns smala, och där för att fylla en viss roll. De är antingen ”God moder” eller ”Vän syster med hund” eller ”Förlupen fader” eller ”Ansvarsfull broder” eller ”Taskig präst”. Till och med när någon ska visa att de har två sidor sida känns det som ytterligare en roll. Pappan i släkten Thibault är å ena sidan ”Diktatorisk familjetyrann” och å andra sidan ”Ångerfull far (och god katolik)”. Det är svårt att förklara hur det känns när man läser. Lite som att alla är platta? Och så är det mycket prat om ideal och karaktär. Men det kanske hör till böcker från denna tid?

Det som är bra med boken är att den håller mitt intresse vid liv. Man undrar hur det ska gå. Mitt i allt hänger även olika liv på en skör tråd och ett otrohetsdrama lurkar omkring i kulisserna. Boken känns verkligen som en upptakt till en längre historia och jag tror att den gör sig bättre som helhet.
Fakta
Roger Martin du Gard, Frankrike, fick priset 1937 ”för den konstnärliga kraft och sanning, varmed han i romanserien 'Les Thibault' har framställt mänskliga motsättningar och väsentliga sidor av samtida liv”.
PS: Att jag valde Släkten Thibault just nu beror mest på att det förekommer ett flitigt refererande till den i Flickorna i Villette, som var en av augustis läsningar. Så om man läst alla åtta kan nog Villette-boken vara en ännu större fröjd.


Har en liten förkärlek för gamla försättsblad. De är så seriösa i versaler och allt. Och med stämplar och grejer. Fint.

16 september 2012

Visste att jag inte skulle ha sagt det högt

Okej, det kanske bara tog en timme att kolla på kylskåp och den extremt långa lästiden bara böljade ut framför mig, men det här med att bli förkyld som i förkyld-och-vill-mest-blunda-dricka-vatten-och-snora, det inkräktar på lästiden o-er-hört.

Så här är det jag åstadkommit idag: en bild på månadens lyrikerbok (Derek Walcott) och två lime. Vi hade inte ens några citroner.

#Fail.

15 september 2012

En överlägsen vinnare

54 % talar sitt tydliga språk.
Det är ju inte 97 %, som Mma Makutsi skulle ha sagt, men det är ändock en förkrossande seger.
Sist ut blir alltså: Den som får Nobelpriset i litteratur 2012.
Ett spännande val måste jag säga.
Jag gillar't.



14 september 2012

Läget #77

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
77

Antal lästa författare:
75

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,97

Svar: Nej. (Men jag har en bra känsla inför den här helgen. Det ösregnar, den enda inplanerade aktiviteten är "köpa ett kylskåp" och hur länge kan det ta ens? Max en timme. Det innebär EXTREMT mycket lästid. Hopp!)




13 september 2012

Alla vi som gillar JL klappar nu!

Istället för att gnälla om tidsbrist och tråk tänker jag gå över till att starta en fanclub. Johanna Lindbäck ftw! Livets fröjder att läsa hennes böcker! Det är som ett gosedjur för hjärnan. Har just läst Min typ brorsa, och nyss läst Tänk om det där är jag och för ett lite längre tag sen läst Välkommen hem. Och jag kanske är äldre än den egentliga målgruppen, men varför ska man straffas för att man råkat födas för tidigt för bra ungdomsböcker? Jag vägrar åldersdiskrimineras på detta sätt.

Gillar mkt: blandningen av viktiga saker, fart, humor och kärlek. Man blir glad och tycker om karaktärerna. Det är sannerligen en bra sak. Plus: det är ju Umeå nästan överallt! (Min enda invändning: man är PÅ Umedalen, inte I. Kanske en redaktör som ändrat?)

Bilder på viktiga platser:

1. Schmäck. Fiket där de fikar i både Min typ brorsa och Tänk om... De hade stängt så skylten var faktiskt mer inspirerande än själva fiket.


2. Östra gymnasiet. Där både Nina och hennes brorsor och Agnes och hennes SP Internationell går.



Så: låna, köp, hyr (hyr?) böckerna och LÄS!

11 september 2012

På jakt efter medelvägen

Effektivt sätt för att dokumentera ett läsprojekt:
Dra ett streck på ett papper för varje bok.
Rolighetsgrad: låg
Tidsåtgång: låg

Krångligt och opraktiskt sätt:
Knåpa ihop blogginlägg om det ena och det andra (ibland relaterat till läsprojektet) tills du upptäcker att du inte alls hinner läsa något idag heller. Radera alla blogginlägg för att "de inte kändes bra" och skriv sedan något helt random.
Rolighetsgrad: medel
Tidsåtgång: (för) hög

Finns det ett lagom tidskrävande sätt som samtidigt är så kul att tapeterna krullar ihop sig i hörnen av fröjd?

10 september 2012

Stark ledning för det okända kortet

Så här var ställningen söndag kväll.
Viktiga frågor infaller:
Kan jag börja läsa Asturias bok som jag har här hemma?
Varför blir den totala procenten 98?
Vem får priset 2012?
Har jag stavat rätt?


9 september 2012

Seamus Heaney – I syner

Man ska väl egentligen inte döma boken efter omslaget, men här stämmer det ganska väl. Mitt intryck: ett tunt och genomskinligt innehåll (visset?), lite blekt och dimmigt. Inget man riktigt kommer ihåg eller bryr sig om. Jag minns att en dikt handlade om att spela fotboll utan riktiga mål, och jag tror att den handlar om författarens uppväxt.

Trots denna möjliga fotbollsconnection så är Seamus Heaneys dikter och jag inte kompatibla. Alls. Om dikterna är pusselbitar från ett komplicerat tusenbitarspussel med typ bara himmel/oljemålning med diffusa blommor så är jag ett pussel med tecknade glada djur på. Max 12 bitar. Det finns säkert oanade djup att hitta, men det händer inte mig.

Jag har även läst på om författaren för att se om den kända ”lyriker-sympatin” skulle dyka upp (jag blir så gripen av diktarens livsöde att de får ett bättre betyg) men det hände inte heller. Trots att han gjort en ganska omfattande livsresa och hamnat långt ifrån sin start.

Slut på blek och tunn recension.
Fakta
Seamus Heaney, Irland, fick priset 1995 ”för ett författarskap av lyrisk skönhet och etiskt djup, som lyfter fram vardagens mirakler och det levande förflutna”.

8 september 2012

Åtta grejer om mig

Utmanad! Blev jag av Bokmania för ett tag sen, men tydligen jobbas det inte så snabbt på den här bloggen när det gäller utmaningar för först nu kommer svaren. Åtta fakta om mig:

1. Har jättejättesvårt att bestämma mig.
2. Har därför ingen ordentlig frisyr, har aldrig haft.
3. Har hyst agg mot oliver i onödan i 26 år.
4. Har hoppskräck=nervös i en vecka innan somliga ridlektioner.
5. Älskar fil. Lätt livets bästa maträtt. Går variera i det oändliga. Med flingor=frukost, med havregryn=lunch, med jordgubbar=efterrätt, med banan=mellanmål, med kräm=folk tycker att man är knäpp men det ÄR gott jag lovar.
6. Lånar typ en miljard böcker på bibliotek pga gratis och fantastiskt att det finns.
7. Tycker att Sverige borde vara runt istället för avlångt så att man kommer närmare viktiga människor.
8. Funderar på vilket som är det bästa sättet.

Skickar vidare utmaningen till dig som läser det här, har en blogg och åtta ännu odelade fakta att dela med dig av!

Bild från sxc.hu

7 september 2012

Läget #76

Fråga: Är jag i fas?

Antal veckor:
76

Antal lästa författare:
74

Genomsnitt (ska ligga på 1,02):
0,97

Svar: Nej. (Månadens lyriker för augusti Är Inte Min Bästa Lyriker. Segare än sirap. Är det att läsa.)

Bild på eländet:



5 september 2012

Påfyllning

Idag var jag på biblioteket av två anledningar.
Viktigast: fråga varför de har träbitar i hyllorna.
Näst viktigast: hämta fler pristagare eftersom de två jag har hemma mycket olägligt hamnade i omröstningen om att bli sist kvar. Visserligen krävs det en o-er-hörd insats för att Asturias ska knipa vinsten, men jag vill inte att han ska känna sig mindre värd.

Då träbiten var borta kunde jag bara utföra uppdrag två.
Men det gick ganska bra.


Den understa boken fick jag låna om manuellt eftersom "maximalt antal omlån hade uppnåtts". Faktiskt konstigt att inte fler vill låna denna fröjdefulla bok.

4 september 2012

Årets bästa lista – augustis kandidater


Augusti
Månaden när jag läste dramatiker och lyssnade färdigt på ljudboken Little Bee. Den var så bra att jag inte kunde lyssna på någon mer. Little Bee har lagt beslag på allt ljud när jag cyklar. Det tillhör hennes berättelse.

Till final:
Little Bee - Chris Cleeve

Till andra chansen:
Jag är Zlatan Ibrahimovic – Zlatan Ibrahimovic och David Lagercrantz


Regler för årets bästa lista:
Varje månad skickas en bok direkt till final, och 1 eller 2 går till andra chansen. I slutet får tre av dessa komma med på den slutliga topplistan.

3 september 2012

Boris Pasternak – Doktor Zjivago

Nu har jag läst en klassiker. Tror jag, har ju aldrig lyckats fatta kriterierna för det där. Boris Pasternaks Doktor Zjivago var hur som helst en bok som jag väntade mig mycket av, blev positivt överraskad av i början men sedan dalade intrycket mot slutet. Den var ju så vältaligt seglång.

Och min favoritperson Lara/Larisa Antipova/Fjodorovna hade det sannerligen inte lätt. (Ni som läst – vad tyckte ni om slutet? Vad hade hon gjort? Jag vet vad jag tror, och säger bara spår 19 i spellistan, så har jag ingenting sagt.)

Handlingen kan man enkelt ta del av genom min specialspellista ”Zjivagos hits”. Den kan med rätta beskyllas för att vara spoileraktig. (Det krävs Spotify för att man ska kunna använda länken, men om någon saknar denna tjänst kan jag tänka mig att publicera en låtlista. Det som saknas är en låt som handlar om linneförråden, men det har jag inte hittat någon.)

Kort sagt så är det en bok som mycket ingående och detaljrikt beskriver en persons hela liv i Ryssland, under första halvan av 1900-talet. Det är ett liv som heter duga och det finns inte brist på vare sig svallande känslor eller ren kärlek (vad det nu är. Det verkar ändå innefatta att damen tvättar och städar, dock med en aura av fantastiskhet).

Mina mest bestående intryck är att det ryska namnskicket är klurigt för en oinvigd (även om boken enligt försättsbladet har förenklat detta skick), revolutioner i ett land som är gigantiskt stort kombinerat med krig lätt blir oöverskådligt/ohanterbart samt att det här med moderna funktionskläder som torkar snabbt och tål snö och kyla är en bra uppfinning. Där satt dom med sina små, inrykande kaminer och skulle torka en hel päls med ved från en gammal stol. Inte undra på att det blev vemodigt ibland.

Det blir en svag, svag 4 till B.P. Ibland var det så bra beskrivet att jag inte fattar hur han gör. Ibland var det bara BLA BLA BLA BLA om truppförflyttningar och kärlekens väsen så jag bytte bok.
Fakta
Boris Pasternak, Sovjetunionen, fick priset 1958 ”för hans betydande insats såväl inom den samtida lyriken som på den stora ryska berättartraditionens område”.

PS: Pasternak tackade först ja till priset men enligt Alex författarlexikon utsattes han för ”en kampanj där författaren beskylldes för förräderi, kallades 'ogräs', 'folkfiende' och annat i den stilen. Han uteslöts ur författarförbundet, och kände sig till slut tvingad att avböja priset.” Jag tänker mig att han ångrar sig.

I sista minuten, igen

Bokcirkelbok: Konsten att tala med en änkling.
Ska vara utläst: Imorgon.
Prognos: God.


Man bara fräser fram i denna bok.

1 september 2012

Den sista Nobelpristagaren (för den här gången)

Det börjar dra ihop sig.
Projektslutet *.
(Över ett halvår ÄR slutet
om man hållit på så här länge...)
Så det är dags att rösta!
Vem ska bli sist kvar?

De nominerade är:
  1. Miguel Angel Asturias
  2. Sully Prudhomme
  3. Jean-Paul Sartre
  4. George Bernard Shaw
  5. Henryk Sienkiewicz
  6. Den som får priset 2012
Röstningen hittas till höger och pågår två i veckor. 

* För att inte råka läsa den (förhoppningsvis bra) avslutande författaren NU och sen stå där med en dyster sak allra sist, inleds Projektslutet 1 september. Känns som ett bra datum.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...