Hello Kitty goes mördarmaskin

Utläst: boken med det supersnygga omslaget och den superintressanta titeln Hello Kitty måste dö.

Hade väntat mig mer om familjens krav på kinesisk-amerikanska kvinnor. Inte en berättelse om en psykopatälskande pingla som inte tvekar inför att vänta fem minuter extra vid en skivstång. För att det är det enklaste sättet att lösa problemet.

Det är som om Stephanie Plum har korsats med Emily/Amanda i Revenge och sedan hänger med Jack the Ripper. En oväntat intressant korsning, fast också obehaglig. Om boken börjar som en stillsam liten roddbåt så förvandlas den till en värsta sortens jetbåt som dundrar fram i 100 knop och dödar alla sjöhästar och känsliga rev i sin väg.


Jag borde kanske ha anat att fokus låg på DÖ. 

Absurd och skruvad. Men ganska rolig? Det finns kritik av saker och ting i den, men jag fastnar liksom i allt detta dödande. Det enda jag minns av familjens krav är ”ta på dig läppstift”. Och det känns kanske inte riktigt representativt.

Betyg: 3 (svag)

Titel: Hello Kitty måste dö
Författare: Angela S. Choi
Översättning: Lina Erkelius
Förlag: Damm förlag (2012)
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus

En bokmässerookie förbereder sig: Knappar

I februari var jag som sagt iväg och bloggambassadörinspirerades i Göteborg hos Bokmässan-crewet. Bland allt smart som sas så tipsade någon bloggkollega om knappar. Som man kan ha på sig när man vandrar runt på mässgolvet så att folk vet vem man är. Eller så att man själv vet.

Josefin med bloggen Fabulerat visade för ett tag sedan sina nybeställda knappar (med häst på!) och de var så snygga att jag beställde några stycken själv. (Här är länk.)

Dålig grej som jag upptäckt: att ha en lång bloggheader. Man måste ha två för att allt ska rymmas. Bra grej som jag upptäckt: Det blev bra tryck även med en ganska lågupplöst liten pyttebild.

Ska du bära knapp?


Alternativet till knapp är att skapa sin bloggheader i papier mache och bära på huvudet.

Efterlysning

Finns ni i Umeå också?
Söderut växer ni ju vilt.


Sipps.

En helg i Göteborg med medaljguldkant

Galenskapen som jag anmält mig till var alltså Göteborgsvarvet. Vilken grej! Vi anlände på fredagen. Det var supersommar! Flygbussen stannade här och där och plötsligt såg jag den blå linjen. DÄR, DÄR ska jag springa imorgon! Stor glädje. Sedan åkte vi en jättelång stund. Den blå linjen var fortfarande där. Insåg att varvet är LÅNGT.


Supersommar. 

Åkte och hämtade nummerlappen dagen innan (samt kollade att jag fick säkerhetsnålar). Mycket bra grej som skänkte en god nattsömn, fri från flirtkulor. Dessutom lokaliserade vi några av toaletterna.

Toaletter. I givakt.

Och sedan blev det lördag, och vi provgick skorna och kände på värmen (!!!) och åt lunch och plockade vitsippor, och åkte spårvagn med tusen andra glada människor i färgglada skor, och helt plötsligt var klockan 15:53 och min startgrupp satte igång. Det tog två kilometer innan jag fattade vad jag höll på med, två kilometer till innan jag hade kommit igång, och sedan var vi över den första bron. Den första bron=ett oöverstigligt berg i min fantasi.


Nummerlapp! Medalj! Kexchoklad! Bara bra saker. 

Sen började det hagla, åska och regna, vilket var bättre väder än mördarsolen. De sista 11 kilometrarna gick därefter som en dans. Hehe. Nej. Det kan ha varit det jobbigaste jag gjort i motionsväg. Men jag sprang till repet, gick uppför andra bron, och jogg-sprang-gick resten med en fantastisk känsla i kroppen. Foten höll! Hälsporren är besegrad! Fick inte ens skavsår. Allt gick så oerhört bra att jag funderar på att anmäla mig till Tjejmilen. Vem kunde ana?

BETYG
Publiken: 5 (Särskilt de som meddelade hockeyresultat under vägen)
Funktionärerna: 5 (Särskilt de som hejade de sista 3 km)
Vädret: 1 (Inga kommentarer)
Musiken: 4 (Särskilt de som stod på första bron och vid någon bokhandel? Men många sa att de bara spelade i sol.)
Sällskapet: 5 (Både fellow runners och materialansvariga)

Sammanfattningsvis: Great success!

Läget just nu

VAD
HAR
JAG
EGENTLIGEN
ANMÄLT
MIG
TILL
FÖR
GALENSKAP?

5+2 tegelstenar

Känner mig oerhört utmanad just nu. Fabulerat-Josefin, Violen, Pantalaimone och @CatOnHat har alla skrivit om tegelstenar, och taggat vidare hit. Det blir dock inga Nobelpristagare bland böckerna även om vissa var tegelstenar (i verkligheten eller mentalt) eftersom jag mest lånade dem. Vilket nog var bra.

TVÅ OLÄSTA
1. Hungerspelen (egentligen är det bara sista boken som är oläst, men den såg så väldigt tegelstensaktig ut på bild att den kom med ändå)
2. Brott och straff (ett bokreainköp 2013, som eventuellt hände för att den var billig och min farfar en gång sa att han hade läst den)

FEM LÄSTA
1. En halv gul sol (682 sidor som säkerligen är tjockare i o-pocket)
2. Emma (också ett bokreaköp 2013. Mest för att jag inte hade den i inbundet format. Man kan väl inte ha för många upplagor av Emma väl? 4-5 stycken är väl normalt?)
3. Pestens tid (en bok som jag läste för att det var Resesällskapets favoritbok när vi just hade träffats. Han läste å andra sidan hela serien Imperiets dotter, men dock bara några kapitel i Ökenstormen. "För mycket om skimmeln", var hans ursäkt.)
4. Romanen om utvandrarna (bok 1 och 2. Den fick representera en av mina favoritserier.)
5. Liftarens guide till galaxen (i oerhört tegelstensaktig samlingsvolym)


Alla invändningar mot min otrevliga användning av både fet och kursiv stil samtidigt kommer att arkiveras i nervös-inför-lördag-och-kan-inte-hållas-ansvarig-för-mindre-fadäser-arkivet. 

Jag taggar vidare till Ordförrådet (som gillar noveller - hur ser hans tegelstenshög ut?), Tidningsida, Smutstiteln, The Book Pond och BokDjungeln. Tagg tagg!

Akta dig, en BILIST!

Hamnade på biblioteket (no whaat?), och sträckläste där en bok om hur man som cyklist ska överleva i trafiken. Kör lite årstidstema sådär. Boken hade en rolig stil, men det var samtidigt som att läsa en väldigt lång arg lapp.

Håller dock med om att bilister blir sura när de måste stanna för cyklister som supersmart nog transformerar sig själva till gångtrafikanter precis innan ett övergånsställe (dvs. stannar, kliver av och leder cykeln över). Detta surande har de faktiskt inte rätt till, eftersom cyklister gör en god gärning för alla andra.

Boken uppmärksammade mig också på en lurig användning av ord. Det är inte en bil som kör på en människa, det är en bilist.



Rolig, ovanlig och faktiskt mycket tankeväckande, blir mitt omdöme. Brukar du cykla i stadstrafik är den kanske ett måste.


Var är bindestrecket? På rad ett? /Arg-lapp-skrivare

Titel: Överlevnadshandbok för cyklister
Författare: Fredrik Falk
Förlag: Karneval förlag (2008)

Nu längtar jag efter del 3...

Detta är en del två. Efter del 1 ville jag fortsätta läsa om Katsa och Po, men nähej, det hände inte. I denna får man istället en berättelse som utspelar sig före den boken, i en annan del av världen. Och efter min inledande besvikelse (hade totalt o-hängtmed om tidsflytten) blev jag fast.

Hjältinnan i boken heter Flamma och är det sista människomonstret i Dell. Hon har förmågan att påverka andra varelsers tankar. Boken handlar bland annat om hur hon förhåller sig till sin förmåga, tar moralisk ställning till om hon har rätt att använda den för att göra gott, även om hon då utnyttjar andra människor. Det låter lite trist när man skriver det högt, fast jag gillade att hon funderade över det och inte bara sprang runt och påverkade folk till höger och vänster.

Men det är också en äventyrsberättelse, en kärlekshistoria och en typisk fantasybok om hur ett land slits mellan arméer som ur berättarens perspektiv är goda respektive onda. Gillar spioninslaget, de olika planerna och att Flammas häst är så viktig för henne. (Det är en fantastisk häst! Resesällskapet hade helt klart rätt.)


Omslaget skulle ha kunnat ha med hästen, tycker jag. Inklusive dregel.

Det jag inte gillar med boken är att vissa händelser händer precis som jag hade förväntat mig (tänk er från festen och framåt ett tag). Det hade varit roligt att bli mer överraskad av handlingen. Det är dock en bra blandning av tillbakablickar och nutid, inte varannat kapitel, utan det kan räcka med 1-2 sidor tillbakablickar här och där. Mer som minnen, inte som två parallella historier.

Skrev om bok 1 att jag tyckte att Lienid var likt Riva, och i denna finns fler Sagan om Belgarion-observationer: En fantastisk dam med svart hår, och en vit slinga i pannan, känns det igen? Och en häst som heter Häst? Det kanske antingen är väldigt vanligt förekommande i fantasyvärldar, eller så är det små dolda hyllningar. Eller så har det inget med varandra att göra alls. Ingen vet.

Bok 1 var en spännande resa, bok 2 var en intressant kombo av personlig utveckling och inrikespolitik. Ser mycket fram emot att läsa del tre, som utspelar sig efter del ett (har tagit reda på det innan). Jag hoppas att den knyter ihop böckerna på något sätt, även om somliga karaktärer från ettan höll till även i tvåan. Och som de höll till! Han är inte trevlig den där.

Betyg: 4

Titel: De utvalda 2 : Monstrets dotter
Författare: Kristin Cashore
Översättning: Carina Jansson
Förlag: Semic (2012)
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus

Ett Amerikaur, hurra!

The awesomness av denna dag! Både rabarberpaj (som mojsat ihop sig på ett förunderligt vis i formen och liksom blivit både kräm och paj) OCH en bok i brevlådan. Nästan så att jag glömmer mina mardrömmar inför lördagen.

(Som består i att jag inte får någon nummerlapp, utan bara ett snöre med flirtkulor, men sen får jag en nummerlapp i alla fall, fast inga säkerhetsnålar utan bara häftstift, och nyss läste jag på deras hemsida att de rekommenderar att man tar med sig salta snacks runt banan om det blir varmt. Ser framför mig hur jag springer med en näve salta pinnar innanför tröjan, som jag plockar fram och gnager lite på då och då. Det ser konstigt ut.)

Hursomhelst: Bricken och Svartvik ska få följa med på resan. Välkommen.


Tack till Libris för boken!

En smakbit ur en bok med mycket mat

Flera söndagar har jag tänkt vara med i Flukten fra virkelighetens "En smakebit på söndag" men det har inte blivit av. Men nu fanns både tiden och en bok som jag verkligen vill dela en smakbit från!

Det är 1938 och Maj har gift in sig i en fin familj i Örnsköldsvik. Maken är dubbelt så gammal, och det är inte sparat några bröllopsfoton. Det var ju inte så här det var tänkt...

Smakbiten kommer alltså från boken Att föda ett barn av Kristina Sandberg. Jag har läst ungefär halva, och författaren lyckas bygga upp en så ödesmättad stämning inför en födelsedagsmiddag att jag gått och gruvat mig hela dagen för att läsa vidare. Scenen är köket. Klockan är kvart i fyra. Gästerna kommer klockan fem.

”Maj bläddrar fram till avsnittet om bordsplacering i husmodersalmanackan för att få honom att fatta att det inte är något att ta lätt på. Själv har hon inte kunnat bringa reda i rangordningen, bara hon får sitta så hon snabbt tar sig in och ut ur köket. Att de ska vara så många. Gädda för sex, åtta, men femton! Hon kan omöjligt servera från fat. De måste ta för sig själva.”

Hör man inte katastrofen närma sig!

Fler smakbitar hittar du här: Flukten fra virkeligheten