Askungar har en hemsk handling. Ett barn försvinner spårlöst från ett tåg. Barnets mamma blir misshandlad av pappan som i sin tur har minst sagt obehagliga saker för sig. Umeå är med på ett hörn vilket gör den läskigt verklig.
Det känns som att det finns en överrepresentation av "ensam galen gärningsman" i deckare. En person som blivit utsatt för övergrepp som liten och nu ska hämnas enligt ett otrevligt mönster. Det känns även som att det finns en överrepresentation av poliser med relationsproblem och grupper som arbetar dygnet runt utan att äta middag. Man fattar ju att de inte löser brottet.
Den bok jag inte tipsar om idag innehåller alla dessa saker. På plussidan finns dock att den tar upp hur det kan vara att arbeta som icke-polis inom polisen. Som analytiker eller statistiker med en akademisk utbildning. Det var en ny vinkel som kändes intressant.
Bokens största nackel är språket, som enligt mig är för övertydligt och berättar för många detaljer. Här är en mening som jag hakat upp mig på. Hur kom den genom redigeringen?
Men varför läste jag då ut boken? Hade jag inte börjat ett nytt liv där jag skoningslöst avslutar böcker efter femtio sidor om de inte håller måttet? JA! MEN! Deckare är uppbyggda så att karaktärssvaga läsare obönhörligt sugs fast och måste veta hur det går, även om de inte vill.
SPOILERVARNING
för dig som absolut inte vill veta något om slutet.
Efter allt detta pusslande och tråddragande i släktingar och historier bakåt så var gärningsmannen en person som aldrig nämnts vid namn tidigare i berättelsen. Han hade ingen koppling. Det känns alltid så futtigt. Men så är det kanske i verkligheten. Jag tycker även att det hade blivit mer spännande om det varit så att det faktiskt var assistentens nya kärlek som var brottslingen. För hur fick han annars veta att det inkommit ett telefontips från Jönköping?
Betyg: 2 (1 kvinna och 1 hund)
Titel: Askungar
Författare: Kristina Ohlsson
Förlag: Pocketförlaget, 2010
Antal sidor: 401
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus
En sågning är alltid lika roligt att läsa = Smutstiteln blev nästan genast glad igen och kommer inte läsa boken.
SvaraRaderaNyfiken som jag är så undrar jag givetvis över tändstickornas roll?
Tändstickornas roll är en ytterst obehaglig sådan i boken. De används. På människor. Uääähh!
RaderaSjälv läste jag Paradisoffer av samma författare för inte så länge sedan. Jag gillade den inte så mycket, faktiskt. Dessutom var den full av särskrivningar(!). Några hävdar att det beror på att jag läste en e-bok, men det är i så fall första gången jag råkar ut för att just en e-bok drabbas av särskrivningar.. :P Med vissa böcker går det nog undan när de skrivs, helt enkelt.
SvaraRadera