31 augusti 2013

Dagens att-göra-lista i 7 punkter

1. Köpa hålfotsinlägg.
2. Vara med i Litteraturkvalsters tävling.
3. Stå på vänster ben längre än en minut.
4. Skriva om tre böcker och ett spel.
5. Skaffa bokmässanbrallor.
6. Vara awesome.
7. Lämna in en påse med saker till secondhandbutik.

Återkommer med utfallet.
Det svåraste kan eventuellt vara punkt 3.

Vad ska du göra idag?


Hur snabbt kan man hinna allt på listan? Jag tar tid! Funkar alltid att lura sig själv med det där.

28 augusti 2013

Kan den här vara nåt?

Hittat i bokhyllan: Bortglömd bok om tolv opristagare.
Any good?


Nåt?

27 augusti 2013

Bortbytingen - en novell om troll (och osjälviskhet)

E-bokspremiär på min dator (eller data som Per Lärnström skulle ha sagt) blev inte någon ny, modern bok med kreativa sätt för att nå publicitet. Nej, det blev en trollsaga från 1915.

Bortbytingen av Selma Lagerlöf handlar om hur ett spädbarn ramlar av hästen i skogen och ett troll snabbt byter ut barnet mot sin egen trollunge. Mamman tar hand om trollungen och försöker skydda honom mot alla som tycker att han är äcklig och konstig, men det är inte en inställning som gillas av övriga. De vill snarast använda taktiken "utsätt honom för fara så kommer trollet och byter tillbaka". Dålig plan.

Novellen är perfekt uppbyggd med en spännande inledning, en sagoaktig fortsättning och ett uppfostrande slut. Och lite abrupt. Fast jag gillar ändå sensmoralen. Varför ska man straffa en oskyldig? Heja mamman och tanken att behandla andra barn som man vill att ens egna barn ska bli behandlade.

Den här novellen fick jag som prova-på av Mix förlag. Två tummar upp för support med hur jag kom igång med e-boksläsaren!


Titel: Bortbytingen
Författare: Selma Lagerlöf
Förlag: Mix förlag (2013) Rec.ex
Hittas t.ex. här: Bokus, Adlibris

26 augusti 2013

Dagens insikt


Har ju inte planerat klart!
Excel - ikväll är det du och jag.

24 augusti 2013

Bokcirkelkickoff

Har hämtat världens fulaste bok på biblioteket och är nu redo att börja läsa höstens första bokcirkelbok. Är lite nervös, för den ska enligt ryktet vara "rolig". Inget är värre än när en bok förväntas vara rolig, på grund av att humor är världens mest individuella sak. Slut på världens mest överdrivna stycke.

Det bästa är om en bok har humor utan att den marknadsförs som just rolig. Torra kommentarer om hur de olika händelserna utvecklar sig är det bästa, till exempel som i Forsytesagan av 1932 års pristagare John Galsworthy. En fröjd.

För två helger sedan hade vi dock en bokcirkelmjukstart. Alla berättade om vad vi läst under sommaren, och det här är tipsen:

Mest sugen blev jag på Det goda inom dig och Det eviga folket är inte rädda. Anna har skrivit om Norrlands svårmod och Och bergen svarade, Linnea har skrivit om Det eviga folket är inte rädda och Och bergen svarade. Klicketiklick!

23 augusti 2013

På tal om att vara anonym...

... så kom just mina superfina blogg-visitkort!
I sina superfina visitkortsaskar!

(Eventuellt älskar jag visitkortsaskarna mer än korten, men bara eventuellt.)

Tanken är att ha med dem på Bokmässan för att kunna dela ut, om jag råkar träffa någon som behöver ett. (Är dock lite osäker på när man ger någon ett visitkort. Är det liksom "Hej hej fin monter, här kan du läsa saker jag skriver alldeles för sent på kvällarna" eller har man först ett långt samtal och sedan Utbyter Man Kontaktuppgifter? Får testa lite olika tekniker och utvärdera.)

I nödfall får jag ordna ett visitkortsregn från övre plan ned på utställningsgolvet.
Kan ju inte ta hem dem igen.


Beställda från MOO.com, ett företag som har allvarliga problem med att beräkna sin leveranstid. De skulle anlända om en månad, men kom efter fem dagar. De får väl skärpa sig.

22 augusti 2013

Señor Peregrino – fångad av en bra berättelse i en bra berättelse

I helgen plockade jag upp en perfekt bok att läsa i solen, i en långsamt gungande hängmatta, med konstfärdigt (och praktiskt) arrangerade kuddar under benen. (Att man eventuellt måste lägga till öronproppar pga närheten till Stor Väg behöver man inte fokusera så väldigt mycket på i sammanhanget.)

Jamilet föds i Mexico. Jag tror det är ungefär nutid. Hon är mycket vacker på framsidan men har ett stort illrött födelsemärke på baksidan. Byborna är vidskepliga och Jamilet blir både utstött och övertygad om att märket är hennes enda egenskap. När hon lyckats ta sig till sin moster i USA får hon jobb på ett mentalsjukhus. Där ska hon agera hushållerska till den mystiske patienten på våning fem, känd för sina raseriutbrott och pedanteri. Trots stränga order om att inte lyssna på honom kan hon inte låta bli, och han berättar en fängslande historia om sitt liv, pilgrimsvandring och stora kärlek.



Boken heter Señor Peregrino. Det var en sån där behaglig bok där man dras in i handlingen och det inte är så mycket läsmotstånd. Berättelsen i fokus. Sidorna vänder sig själv. Lätt men ändå tänkvärt. Man skulle kunna kalla boken för en berättelse av en skicklig berättare i en bok av en skicklig berättare. Det flyter fram och jag ser allting framför mig.

Ibland har den dock dubbla verb? Om det är ett korrfel så är det synd, om det är författarens stil så förstår jag den inte. T.ex. så här: "Hon vek lät sig inte provoceras" eller "Jamilet slösade brydde sig inte om att vänta på hissen".

En fråga till er som läst boken: Vem tycker ni att det är på omslaget? Jamilet eller Rosa? (Eller någon annan?) Jag tycker att omslaget fångar känslan och stämningen i Señorens berättelse på pricken, men jag tänker ändå att det är Jamilet på bilden. Hon kanske har samma färger som den.

Betyg: 4 koppar kaffe (varma nog att skålla fjädrarna av en höna)
Titel: Señor Peregrino
Författare: Cecilia Samartin
Översättning: Maria Cederroth & Lasse Lindström
Förlag: Bazar förlag (2010) Recensionsex.
Antal sidor: 378
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus
PS: Cecilia Samartin flödar fritt på Bokmässan, inte mindre än fyra programpunkter finns hon med i! Tror att jag peppar mest för fredag klockan 17, men det krockar med "Välkommen tillbaka till Engelsfors". What to do, förutom att klona sig?

21 augusti 2013

Anonym blogg eller inte?

I begynnelsen var detta en strikt anonym blogg.
Väldigt befriande.
Utan att tveka kunde jag lägga upp kreativt stavade ord, spretiga bilder på Czesław Miłosz och allmänt trams, och ingen visste att det var jag!
Mohahahahaha!

Men efter lite bokcirkel och bokbloggare läser Nobelpristagar-kurser och inte minst bloggambassadör för Bokmässan-aktiviteter så är jag plötsligt inte alls så anonym.
Det finns folk som vet hur jag ser ut!
Och hur jag uttalar ö!

Vad kommer hända härnäst?
Bilder på mig?
Dagens outfit?

Kanske inte. Men jag märker att jag blir mer noga med vad jag skriver, när andra människor faktiskt kan veta vem jag är. Lite mer noga med meningsbyggnad, stavning, och att ha en genomtänkt tanke. Halvspontana saker och infall försvinner i min egen censur. Jag är Kina och bloggen är internet. Jag är en rensare och bloggen är en hink lingon. Osv osv.

Hur har du valt att göra på din blogg? Och varför? Och har du ändrat dig? Och varför? Och den viktigaste frågan av alla:
– Hur känns det?

Avslutar med att öva på lite kreativ stavning igen:
LATERZ!


Dagens outfit – en look som jag valt att kalla "Juno möter cricket-benskydd".

20 augusti 2013

Självömkan pågår

I postlådan kom en påminnelse om att jag
INTE
kan springa, jogga, eller gå på snedden över lutande underlag.
Det är ju annars en ganska vanlig grej man gör.

Återkommer när jag slutat fulgråta över att jag inte kommer att springa en mil i ståtlig stil, utan kanske, kanske ta mig runt.

Det finns ju trots allt betydligt värre saker som kan hända en.
Att det bara ska vara så svårt att komma ihåg.


Brev som visst krävde snytpapper. 

19 augusti 2013

Grattis till vinnaren av seminariekortet!

Nu är det lottat och klart!

Alla deltagarna i tävlingen om ett seminariekort hade rätt på frågorna om temaland (Rumänien) och logotyphämtningsbok (Skapelsens sedelärande samtal) så jag har lottat fram en vinnare. Önskar att jag hade 10 seminariekort att posta, men det är tyvärr bara ett.



Lotten föll på Anette Helgesson, som tipsade om en av sina favoritförfattares seminarium så här:

Vill tipsa om en favoritförfattare - Cecilia Samartin- som talar om Kärlek, utanförskap och mänskliga rättigheter kl 17 på fredagen. Hon skriver bra och jobbar för mänskliga rättigheter. En klok människa!


Grattis och hoppas att vi ses på mässan!

Så tänkte Akademien cirka 1986 och framåt

Äntligen! Sista delen i den rafflande följetongen om hur Akademien egentligen har tänkt. Allt enligt den eminenta lilla blå boken* (ibland med vissa tillägg från en lite tjockare blå bok). Förra gången om Okända mästare, nu om en bredare blick.

Cirka 1986 och framåt: Global spridning
Efter att ha gett priset till vådligt många skandinaver och européer började Akademien arbeta aktivt för att bredda den geografiska spridningen bland pristagarna. Språkfrågan, som tidigare varit ett smärre problem (om ingen i Akademien kan läsa det specifika språket och inga översättningar finns är det onekligen svårt att bedöma en text), löste de genom expertutlåtanden och specialöversättningar. Från 1986 och tio år framåt gick priset i tur och ordning till Nigeria, USA, Egypten, Spanien, Mexico, Sydafrika, St. Lucia, USA, Japan och Irland. Något bättre spridning än under prisets 30 första år.

PS: En spaning inför framtida pristagare är personer som skriver vittneslitteratur; författarna har själva har varit med om någon händelse som de beskriver. Händelsen är ofta hemsk.

Här finns alla böcker jag läst av 1980-talets pristagare, 1990-talets pristagare, 2000-talets pristagare och 2010-talets pristagare.

Är det något land du tycker att de har missat?


* Liten blå bok. På blöt balkongmatta som hänger på tork på bord. Slut på väderinfo, avd. Umeå.

18 augusti 2013

Strategispel som får högt betyg: Power Grid



Power Grid går ut på att bygga städer och försörja dem med el. Elen kommer från olika kraftverk, som köps genom auktioner. Dessutom måste man skaffa passande råvaror för att driva kraftverken och därmed få in pengar. Efter ganska mycket regelläsning och utställning av grejer börjar man med att bestämma turordning, och det återkommer under hela spelets gång. När någon har byggt 21 städer (antalet beror på hur många som spelar) vinner den som just exakt då kan försörja flest städer med el.



Så här tyckte juryn:

Betyg: 8
Välbalanserat och spännande. Gillar att man får göra något hela tiden. Min enda invändning är att man spelar och spelar och gör planer, och sedan tar det slut väldigt abrupt.

Betyg: 8
Bra spelmekanik och roligt tema. Får inte full pott pga jag förlorade. Pluttar och pinaler av gedigen kvalitet.

Betyg: 8
Ett spel med lagom mycket att hålla reda på – man kan planera en bit men inte jättemycket framåt. Bra fördelning mellan tur och skicklighet.

Betyg: 10
Korten har ett mycket snyggt format. Spelet var roligt hela tiden. Eftersom den som låg först fick sämst utgångsläge inför varje runda jämnades det ut bra, och man visste inte vem som skulle vinna.



+
Spelplan med två sidor gör att man kan variera spelet.
Lätt att komma ihåg vad alla saker gör. Inte ett sånt spel där man sitter och tittar på en träbit och tänker "vad gjorde bonden nu igen?"

-
Mycket räknande. 29+33 kan vara svårt om man är trött.
Man kan bli less på det eftersom det inte är jättestor variation i vad som händer från omgång till omgång.
Många specialregler som inträffar i specialfall, regelboken nära till hands ett krav.

Spel: Power Grid
Speltyp: Strategispel
Antal spelare: 2-6
För ålder: 12+
Tidsåtgång: 2 timmar +/- en halvtimme
Hittas t.ex. här: Collectors point, World of Board Games

16 augusti 2013

Ger jag alla böcker 4 poäng?

Bland de senaste utlästa böckerna har många fått fyra poäng av olika slag – broderibågar, lungmos och rävar. Nu vill jag också ge fyra poäng till nyssutlästa Señor Peregrino av Cecilia Samartin. Är inte det lite tjatigt, fegt, enahanda?

Nja, det tror jag inte. Alla böckerna ÄR värda fyra poäng, och jag kan inte skilja dem åt. Alla är mycket bättre än en genomsnittsbra bok, men når inte riktigt fram till en omvälvande läsning som jag inte kommer glömma eller har gett mig en Läsupplevelse (för att låna Fabulerat-Josefins ypperliga ord).



Bland femmorna hamnade Utrensning utan tvekan. Där hamnade kanske någon Nobelpristagare innan jag blev mitt nya, strikta jag med strängare bedömning. Men Ormboet, Flugornas herre, Den räddade tungan, Älskarinnorna och kanske några till kvalar fortfarande in.

Har kommit fram till att jag är nöjd över att läsa många fyrapoängare. Det skulle vara för ansträngande att bara läsa fempoängsböcker, men jättetråkigt att läsa mest treor. Slöseri med tid. Fyrorna är fantastiska, och efter ett tag så kanske någon av dem känns mer som en femma.

Så kan det bli.

Hur bedömer du böcker du läst?

15 augusti 2013

Slottet av is – spännande och snyggt balanserat

För mig är den här boken som kaffe och pannacotta med passionsfrukt. Perfekt balanserad och mycket delikat. Avnjuts högst lämpligt i skuggan på en altan.



Minna är en helt vanlig person som bor med sin mamma och pappa och lillasyster. Pappan är dock som en vandrande krutdurk; man vet inte när han ska sprängas och alla tassar därför på tå. Utom lillasyster Lo som inte förstår när det inte är läge att spilla ut mjölken…

Efter en köksbordsincident flyr Minna ut i trappen och in i hissen, där hon hittar en liten hissknapp som tar henne till landet Undrien. (Och jag vägrar tro att det är ett fantasiland, det är klart att det finns på riktigt.) Undrien är först en plats där hon kan slippa sin vardag, men sen får hon veta vilka hot och faror som lurar. Och i en magisk sagobok, med pärmar misstänkt lika den man håller i handen när man läser, får hon höra om en profetia – det är hon som ska rädda dem! Trots att hon bara är vanlig.

Så här börjar ett kapitel till exempel. Hur fint som helst.

Sedan vindlar sig berättelsen vidare i balansgång på ett järnvägsspår, och det är så snyggt skrivet och väl avvägt hur många hjälpsamma som ska dyka upp och hur många faror som ska hota. Det var helt omöjligt att sluta läsa. Älskar språket och att mormorn är lite rivig och inte bara gullig. Och så tyckte jag om att draken kom in så tidigt men inte bara var prydnad utan faktiskt viktig.

Gillade den verkligen, och vet att jag hade älskat den när jag var i ”rätt” ålder. Om jag hade en lista med böcker som jag ska tipsa barn om skulle denna definitivt vara med. (Varför har jag inte en sån? Ska omedelbart påbörjas.)

Betyg: 4 välfyllda tallrikar med lungmos
Titel: Slottet av is
Författare: Janina Kastevik
Illustrationer: Jonna Björnstjerna
Förlag: Bonnier Carlsen, 2013
Antal sidor: 219
Hittas t.ex. här: Adlibris, Bokus

13 augusti 2013

Tävla om ett seminariekort!

Så det kan bli.
Här utlovar jag tävlingar och allt möjligt, och så ramlar jag av hästen istället.
Man kan säga att hästen var jätteglad över att få hoppa hinder, gjorde ett glädjeskutt med huvudet ner och rumpan upp, samtidigt som han svängde höger. Själv svängde jag vänster, flög av och landade på min fot, som var vriden några varv fel.
Aj.

Har nu premiäråkt ambulans, varit på aktuen och röntgat. Inget var brutet. (Känns dock som att ALLT är brutet.) Bara stukat och uttöjt och allt vad det var. Men väldigt trevliga människor är det som jobbar på sjukhus. Även fast man kommer in och sprider lera överallt och ens läkare visst råkar vara allergisk mot häst. Tio tummar upp!

Så bättre sent än aldrig - här är tävlingen med ett seminariekort i potten. Som en av Bokmässans bloggambassadörer fick jag två kort, men kommer bara att använda ett. Kortet gäller för alla fyra dagarna, och entré till utställningen ingår. Sjukt bra vinst, om jag får säga det själv. :)



Tävla så här:

1. Skapa ett konto på Bokmässans community (om du inte redan har ett).
2. Logga in, och klicka in dig på fliken Grupper.
3. Leta upp gruppen Tävla om ett seminariekort, klicka på gruppens namn och sedan på "Bli medlem".
4. Skriv ett inlägg i rutan "Säg något du också!" där du svarar på de här tre frågorna:

A: Vilket land är i fokus under Bokmässan 2013?
B: Vad heter boken från 1483 där Bokmässans grundare hittade bilden som nu är mässans logga (sjöjungfrun)?
C: Vilket seminarium ser du mest fram emot och vill tipsa andra mässbesökare om?

Bland de som svarat rätt på frågorna (på A och B alltså, på C är jag ganska säker på att alla har rätt) lottar jag fram en vinnare. Vinnaren presenteras både i gruppen på communityn och här på bloggen.

Sista dag att delta: 

Söndag den 18 augusti klockan 23:59

Lycka till! 

Bokbloggarmingel på mässan

Välkommen på bokbloggarmingel!
Ska du på Bokmässan?  Vill du träffa andra bloggare och se hur de ser ut i den verkliga världen? Kom då till R3, aka Rummet, och häng lite på bokmässefredagen klockan 14-16.
Hoppas vi ses!

Här är hela inbjudan:

12 augusti 2013

Hästar och seminariekortstävling - man orkar bara ena

MINA LÅR FINNS INTE LÄNGRE
ty jag har varit på ridkurs.
Först var det lite bommar och hoppning, sedan middag, och så ett drygt en timme långt pass med dressyr. Utan stigbyglar manglades vi i lööööösgörande hjälper och runda volter.
Just nu känner jag inte riktigt hur det ska gå till att rida två pass imorgon igen.
Man behöver ju liksom sina ben när man rider.

Och egentligen tänkte jag lägga upp en tävling med vinsten Ett Seminariekort Till Bokmässan ikväll, men det får bli imorgon. Det enda min arma lekamen orkar med just nu är att tänka ut en sjukt svår fråga och lägga fötterna högt.
På kuddar.
Mjuka saker.
Mmmm...


Hästen jag skulle rida hade trampat av sig skorna på betet och var fortfarande lite öm i fötterna. Så han fick en vikarie på första passet. Mycket trevligt, men mycket borstande :)

11 augusti 2013

Hustrur och döttrar – vardagsbestyr under engelskt 1820-tal

Det BLEV en nära-Austen-upplevelse! I många år har jag liksom tänkt att det inte finns något som är lika bra som Jane Austen. Men som tur är hade jag fel.

I det lilla samhället Hollingford växer Molly Gibson upp utan en mor men med en mycket älskad far. Som läkare är han ofta borta, och på grund av vissa händelser tar han därför det stora beslutet att gifta om sig, så att hemmet ska ha tillsyn och Molly en vägledare. Molly hade dock mycket hellre önskat att allt fortsatte som förut. Den nya Mrs Gibson har som tur är en dotter, Cynthia, som Molly blir mycket god vän med. Cynthia ökar dramatiken (och modegraden) i Mollys dittills lugna liv med stora mått.



Bokens underrubrik är ”En vardagsberättelse”, och det stämmer bra. I sann Historieätaranda får man ta del av vad de gjorde en vanlig förmiddag, vad de hade på sig och vad de åt, men det finns även inslag av kärlek, arvsfrågor, baler och många brevväxlingar. Det är inte en lika tydlig handlingslinje som i Stolthet och fördom där målet är att få döttrarna gifta eftersom de annars kommer att stå utan inkomst, och egentligen allt kretsar kring det.

Porträtt av Elizabet Gaskell från 1851.
Innan man börjar läsa är det bra att veta att de sista kapitlen saknas eftersom författaren dog mycket plötsligt och oväntat vid 55 års ålder. Det är ju inte riktigt samma sak att läsa en halv sida där förläggaren sammanfattar vad ”som skulle komma”, istället för färdig text. (Det verkar ändå som att det skulle ha blivit ett slut som jag skulle ha varit nöjd med.) De olika kapitlen publicerades som följetong i en tidning mellan 1864-1865, så boken känns väl genomarbetad ända fram till sin abrupta avkapning.

Hustrur och döttrar passar utmärkt om man vill läsa en lång bok där man hinner lära känna karaktärerna och verkligen långsamma ner sig till den nivå där man tycker att det är dramatiskt! spännande! nervkittlande! att få veta om patron Hamley kommer att börja om med utdikningen, om Osborne kommer att tala och hur Molly kommer att känna sig när skvallret sätter fart. Samt hur allas hälsa utvecklar sig. Mycket noga med hälsan.

Jag ska inte göra någon analys av bokens intressanta skildring av det engelska klassamhället, det kan man läsa i efterordet av Åsa Arping. (Sjukt bra!) Hon säger också bland annat att en av de saker som gör att boken känns modern är att den inte innehåller någon poetisk rättvisa, (de onda blir inte nödvändigtvis straffade och de goda inte belönade) utan problemen visas fram utan ambition att lösa dem. Instämmer starkt. Högst relevant och intressant även om boken är drygt 150 år.

Sammanfattningsvis så vill jag ha fler Elizabeth Gaskell på svenska! Tycker om språket och stilen och de torra små ordvalen som visar karaktärernas svagheter och avslöjar hur de är.

Har inte sett tv-serierna som gjorts av hennes romaner Cranford och Hustrur och döttrar. Känns som att det är en bra sak att ha kvar till någon gång när man är sjuk. För just nu saknar jag alla karaktärerna i boken väldigt mycket.

Betyg: 4 broderibågar
Titel: Hustrur och döttrar
Författare: Elizabeth Gaskell
Översättning: Gun-Britt Sundström
Förlag: Albert Bonniers förlag (2007)
Antal sidor: 680
Hittas t.ex. inte här pga slut hos förlaget: Bokus, Adlibris, men biblioteket är alltid en klippa!

10 augusti 2013

Ett par oväntade skor i Paris

I den finaste novellask jag sett. Iofs den enda, men ändå. 
Till Paris för att sortera sin pappas saker. Hittar ett par blå skor med klack. Små. Men varför har han sparat dem?

Huvudpersonen i Linda Olssons novell De blå skorna är en dotter som hittar en skolåda och börjar fundera över pappans liv, och sitt eget. Berättelsen är fin och lite stillsamt utforskande sådär, men som med många noveller tycker jag att det är för kort för att jag ska hinna engagera mig. Mer som ett intressant skyltfönster än en berättelse att dras med i. Men omslaget har nog det finaste mönster jag sett.

Kan man få det som tapet?

Titel: De blå skorna
Författare: Linda Olsson
Förlag: Novellix 2012
Formgivning: Lotta Külhorn

9 augusti 2013

Utläst: Cirkeln & Eld


STORE TID vad de här böckerna gjorde mig mörkrädd. Och nervös inför vanliga saker. Till exempel att gå ner till tvättstugan. Man kan ju inte veta om de automatiska lamporna i trapphuset blinkar för att de tänds eller för att det är magi i farten? Och brukar det surra sådär i hissen? Och vad var det som skymtade utanför fönstret?

Men även utan mina lättpåverkade nerver och fantasier så är det här två väldigt bra böcker. En läsupplevelse av sorten ”jag fastnar totalt i berättelserna och äter min lunch jättesnabbt så jag kan gå iväg i ett ostört hörn och läsa i 23 minuter”. Engagerande, minst sagt.

Kort om handlingen, för dig som mot förmodan tänker läsa de här böckerna senare än undertecknad:
På en gymnasieskola i trötta bruksorten Engelsfors får sex personer reda på att de är Utvalda. Häxor med starka krafter som de ska lära sig använda för att stoppa apokalypsen. Som händelsevis ska ske i just Engelsfors. De måste lära sig samarbeta, vilket är lättare sagt än gjort eftersom de inte alls umgås utan snarare ogillar/avskyr/snackar skit om varandra.

Blandningen mellan vardag och magi är klockren. Det liksom kryper på en. Både bitarna om deras vanliga problem och deras rädda världen-problem är påhittade och beskrivna sjukt bra. Och när författarna redan i första kapitlet har ihjäl någon så blir hela läsningen lite mer vansklig. Det kan ju tydligen hända vad som helst med huvudpersonerna.

Tycker också mycket om språket. Det känns äkta, och även om historien berättas ur många olika personers perspektiv har de olika sätt att tänka och prata som gör att man känner igen dem. En favorit:

”Hon trodde att det skulle kännas mer att fylla arton. Bli myndig. Vuxen i omvärldens ögon. Men att få köpa folköl känns inte så stort när man haft världens öde på sina axlar i ett och ett halvt år.”

Jag kan inte komma på någonting som det är likt. Harry Potter är en helt annan grej, med sin uppstyrda trollkarlsvärld och magiska skola. Cirkeln och Eld är mer råa? och mindre sagoaktiga. Det enda som jag hänger upp mig på är att man inte får veta vilka linjer de går på gymnasiet, och att det så lämpligt är lugnt på demonfronten under sommarlovet.

Passar för alla som inte fnyser åt magi och fantasi, och kommer ihåg hur det var att gå på gymnasiet. Eller i och för sig går på gymnasiet, eller är i åren runtomkring. Bok ett och två finns i både inbundet och pocket, men del tre kommer först i november. Håller andan och väntar.

Betyg: 4 rävar (och 1 korp)
Titel: Cirkeln / Eld, del 1 och 2 i Engelsforstrilogin
Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Förlag: Rabén & Sjögren 2011 / 2012
Antal sidor: 516 / 634
Hittas t.ex. här: CirkelnBokus, Adlibris / EldBokus, Adlibris


Finfint på pärmens insida.

8 augusti 2013

En katt är en katt...

Katter är konstiga djur.
Ser söta ut även när de kurar ihop sig till en boll och gnager på en pinne.
Med tänderna i kors.


Noterar nu GULA LÖV på marken. Whaat?

5 augusti 2013

I Engelsfors just nu och framöver

Sitter här med tre avbitna naglar och tackar mig själv för att jag var så förutseende att jag lånade hem Eld tidigare idag. För jag har just läst ut Cirkeln och undrar 1. Varför har jag väntat så här länge med att läsa om Engelsfors (??? Helt obegripligt!) och 2. När kommer den här eländiga Nyckeln ut? För den är väl inte utgiven än? Är det snart? Eller ska jag sitta här i morgon kväll med panik i blicken och vänta på hur det ska sluta? Va va va?


Nylånat.

4 augusti 2013

Presentation av speljuryn

I väntan på själva testningarna börjar jag med en presentation av speljuryns fyra stadigvarande medlemmar. Halva juryn bor dock väldigt olämpligt till, varför spel mest kan testas på sommaren. Man kan gissa vilken som är deras favoritspelpjäsfärg utifrån deras sjukt coola artistnamn. Och man får gissa vem som är jag, ty detta är en anonym jury, som sammanträder i ett rum med stolar märkta med deras namn. Ungefär.

Namn: Gröna Grodan
Favoritspel just nu: 7 Wonders
Andra bra spel: Agricola, Dominion, Stoneage, Tjurskalle, Kalaha
Sämsta spel: Monopol. Värdelöst och tråkigt. Man går bara runt och runt och blir av med alla sina pengar.
Tre saker som gör ett spel tipp topp en tia i betyg: 1. Omväxlande – ska ha en spelmekanik som tillåter olika sorters strategier som kan leda till vinst. 2. Ett tema som är roligt och relevant för spelmekaniken. Exempelvis Agricolatemat som är ”Min bondgård för vuxna”. Det känns som att man är på en bondgård och har en miljard saker som man borde göra samtidigt, men man kan bara välja en. 3. Pluttar och pinaler av gedigen kvalitet.
Bästa spelsnax: Te och mackor som inte är mjöliga. Eventuellt kan man ha keso om man har inplastade kort.

Namn: Gule Böj
Favoritspel just nu: Settlers
Andra bra spel: Ticket to Ride, Alias, Spank the Monkey, Alhambra
Sämsta spel: TP. Det är tråkigt och för svårt. Jag kommer dessutom alltid sist.
Tre saker som gör ett spel tipp topp en tia i betyg: 1. Interaktion mellan spelare. Det ska inte bara handla om vad jag själv gör, då kan man lika gärna lägga patiens. 2. Det ska vara mestadels strategi, men en liten gnutta tur. Som i Settlers. 3. Det ska vara lagom mycket att hålla reda på. Man ska inte behöva ta fram regelboken tusen gånger om man inte har spelat på några månader. Då blir det också hyfsat lätt att förklara för nya spelare.
Bästa spelsnax: Bara vatten. Inget som kan störa min strategi eller ge en sockerdipp om jag ska ta ett viktigt beslut.

Namn: Lila Laman
Favoritspel just nu: Alhambra (med cirka 1-2 expansioner)
Andra bra spel: Ticket to Ride, Carcassonne och Rappakalja. Samt Yatzy (som är ett mobbat spel som inte uppskattas nog i dagens samhälle).
Tre saker som gör ett spel tipp topp en tia i betyg: 1. Flera olika saker man kan satsa på – man ska inte behöva vara "lite bra på allt". 2. Spänning som kommer sig av att man inte vet vad andra ska göra eller vilka kort/siffror/saker som kommer upp. 3. Möjlighet att göra en plan.
Sämsta spelet: Zapp Zerapp, ett spel som går ut på att skaka behållare för att gissa hur många järnkulor som är i dem. Tinnitusvarning. Och NOLL variation.
Bästa spelsnax: Något blött och något gott. Kanske te och mat på pinne. Geleråttor?

Namn: Svarta Fåret
Favoritspel just nu: Magic the Gathering och Power Grid
Andra bra spel: Alhambra, Dominion och Elasund
Sämsta spel: Så ska det låta eller något annat sångspel
Tre saker som gör ett spel tipp topp en tia i betyg: 1. Bra mix mellan skicklighet och slump. Man ska kunna göra en plan och ha en strategi, men inte ha perfekt information. 2. Spelet ska inte vara exakt lika varje gång, t.ex. genom att man kan variera setupen eller om spelet kan utveckla sig olika från samma utgångspunkt. 3. Man ska kunna vända ett underläge; det ska inte vara avgjort vem som vinner direkt i början. Plus, eller det kanske ingår i punkt tre, så ska man kunna göra något meningsfullt när det är ens tur. Tråkigt när man tittar sig omkring och bara ”nähä, kunde inte göra nåt, din tur”.
Bästa spelsnax: Okladdigt lösviktsgodis

2 augusti 2013

Att testa spel är aldrig fel

Om köksbord kan vara text (som en artikel på en universitetskurs en gång hävdade) så kan väl en bokblogg också vara en spelblogg? Min nya plan är nämligen:

(Det kommer i alla fall ett inlägg i ämnet. Mer vet jag inte just nu.)

Önskemål på spel som ska testas?
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...