Spretig lycksökare imponerar inte

Det är 1907. Piet Barol anställs som informator hos en av de rikaste familjerna i Amsterdam (det ser man på att deras hus har flera fönster i bredd). Hans unga elev är en mästare på piano men på grund av tvångstankar kan han inte gå ut. Barol är vådligt snygg och har en enastående erotisk dragningskraft, vilket gör att minst hälften av alla i huset blir mer än förtjusta i honom. Han väljer dock noga ut vem han ska förföra – för sin egen vinnings skull.



Jag gillade att man fick en liten glimt av Amsterdam 1907. Dessutom har boken en yttepyttesvag likhet med Downton Abbey eftersom man både får följa tjänstefolk och husfolk.

Däremot gillade jag inte själva berättelsen. Kanske beror det mest på huvudpersonen, som är rätt så dryg, eller på att karaktärerna i boken inte känns levande för mig. Spretig handling kanske är det jag känner. Piet har någon slags känslor för herrn i huset och vill ha honom till far, och så är det hotellhistorien i USA, och flirten med frun, och dottern som vill ha en modeaffär, butlerns tankar, och så den helgonförklarade nu döda modern.

Det hade varit fint om delarna med sonen med tvångstankarna hade byggts ut mer, för när Piet och han får kontakt och börjar komma någon vart känns det lite levande ändå. Men luften är fri, så det är helt mitt eget fel att jag läste ut den. Men är man en sucker för att få veta hur det går så är man.

Betyg: 2

Titel: En lycksökares historia
Författare: Richard Mason
Förlag: Lind & Co, 2012
Hittas t.ex. här: Adlibris eller Bokus